nathalietp

Äntligen lite fint väder igen. Sverige är ju verkligen ett underbart land, men vädret det är tyvärr inget man kan lita på. Gårdagen spenderade jag med min kära familj, vi åkte ut med båten och bara slappade, solade & gjorde pankakor.  En liten fisk blev det förresten också, så den ska vi njuta av ikväll. Kände verkligen att det var ett tag sen jag var ute i båten, det gungade för mig hele kvällen tills jag äntligen lyckades somna.







Till kvällsmat gjorde brorsan pannkakor=)

Lite bilder från grannhuset i Ghana. En riktigt trevlig familj, i ett skrikande rosa hus!

Att lämna Ghana kändes även denna gång väldigt svårt. Jag känner mig hemma i Afrika, har masser med vänner & en helt underbar familj. Jag facineras & beundras fortfarande av människors levnadssätt, samhällsstruktur, mentalitet & glädje. Det här är ett folk som inte har allt i världen, men en enorm glädje. Människor lever ett enkelt liv, man möter alltid ett leende & en öppen mentalitet. Människor oroar sig inte över vad de inte har, men ser istället en glädje i precis vad de lyckasts uppnå. Att resa & uppleva olika kulturer ger verkligen tillvaron fler färger & nyanser.

I Ghana har jag ett andra hem. Ett hem som jag alltid kommer att kunna återvända till. Livet i Ghana är annorlunda, det har något som vi i västvärlden inte har, den enorma kärleken, glädjen & framför allt Livet här och nu.

I Ghana har jag fått känna glädjen av att ge, en glädje som är helt obeskrivlig. Jag är så otrolig tacksam över att kunna hjälpa & se att hjälpen verkligen når fram & gör en skillnad. Därför tänker jag heller alldrig sluta att ge!

Min sista kväll med familjen blev ännu en oförglömlig upplevelse. Mamma Gladys & Gloria hade arrangerat en liten fest i familjens entré. Tillsammans med grannar och vänner åt vi en god middag & drack champagne som ett avslut på detta besök. När jag kommer att återvända är inte fastställd, men att jag kommer återvända är självklart.

Nu är jag hemma i Sverige igen, tiden har gått så otroligt snabbt. Jag lämnade Swedru väldigt tidigt igår morse, vi tog en tru-tru till Kaneshe och därifrån en taxi vidare till flygplatsen. På väg till Accra började det att ösregna, det var så himla mycket vatten på vägen så vi kom knappast fram. På flygplatsen gick allt smidigt för en gång skull, inga problem med varken bagage eller visum/pass. Skönt=) Det är alltid sorgligt att lämna Ghana, jag älskar verkligen landet, folket & min afrikanska familj. Men som sagt det ska bli fler resor tillbaka till Afrika i framtiden.

Min sista dag på skolan

Jag har nog världens bästa familj & släktningar som alltid ställer upp och hjälper till där det behövs. I Ghana finns det masser behov av hjälp & jag önskar verkligen att jag kunne hjälpa alla. Här finns det masser med människor som inte har något riktigt hem och barn som inte går till skolan och därför alldrig får någon utbildning. Det är verkligen så himla sorgligt att vittna & människors olika villkår känns ibland väldigt orättvisa.

Hos min afrikanska familj bor just nu en 16- årig tjej som heter Nana-Ama. Jag träffade henne ett par gånger förra året, enbart några dagar då hon bodde i en annan region med hennes pappa. Nu har hon flyttat hit permanent då det visade sig att hennes pappa nyligen har dött & mamman inte vill ta något ansvar. Hon fick helt plötsligt sluta gymnasiet då pappan annars var den som betalade hennes skolavgift. På trots av allt hon har fått vara med om, trivs hon väldigt bra här & känner sig trygg. Varje eftermiddag när jag har kommit hem från skolan har vi umgåtts & verkligen lärt känna varandra. Hon är en helt underbar tjej med masser energi, vilja & ambition. Hon har alltid älskar att gå till skolan & berättade att hon länge velat bli sjuksköterska. En dröm som fanns då hon hade möjligheten att gå till skolan, men som numera är lagt på hyllan.

Själv har jag masser med drömmar & mål i livet & det känns verkligen så himla orättvist att Ama ska behöva sluta drömma. Som tur är har jag helt underbara föräldra som nu har ställd upp och blivit fadder åt Nana Ama så att hon kan göra klart gymnasiet. Jag vill verkligen att hon ska fortsätta att drömma & bli exakt vad hon vill. Tillsammans med Eddie åkte vi runt till olika skolor i stan och har nu bestämt oss för ett gymnasie där hon kommer börja sitt andra år i augusti. När vi berättade för henne att hon skulle börja skolan igen, blev hon så himla glad & började gråta. Ja utbildning är ingen självklarhet här. Tyvärr kan man inte hjälpa alla, men kan man göra en liten skillnad någonstans känns det ändå underbart. Jag ser verkligen fram emot att se denna tjej uppfylla sina drömmar för det förtjänar hon. Stort tack till mamma & pappa som har ställd upp & till Eddie som ska hjälpa henne med mat- och fickpengar. Jag är lycklig=)