nathalietp

Ghana 2009- My class BS6

När jag kom till Skolan i min lilla by Last Town trodde jag från början att jag oftast skulle få vara med de minsta barnen. Leka, träna på alfabetet & se till att de fick mat osv. Så lätt blev det absolut inte. Jag blev på en gång kastad in i BS6, klassrummet med de äldsta barnen mellan 12-18år. Där stod jag framför ungefär femtio ungdomar, inte ett dugg förberedd på att undervisa första dagen men lyckades ändå att prata i flera timmar och lära känna mina elever. Det här blev början på några helt fantastiska månader!

I början var många av mina elever blyga under lektioner och sa helst ingenting. På rasterna skrek de och sprang runt som bara den. Jag började därför göra masser roliga övningar med dem där de var tvugna att prata, snart gick det inte alls att få tyst på dem.

I Ghana är bestraffning väldigt vanligt. Svara inte eleverna rätt på frågor eller lyder lärarna på en gång så får de en med pinnen. Det här är vekligen hemskt att se på, det gjorde jag klart för alla lärare & en del av dem verkade också respektera det faktum & ändra sin form av bestraffning. Det här är tyvärr en del av kulturen och som inte går att ändra på helt och hållet som volontär under fyra månader, men jag fick fram mitt budskap och lyckades även att få en del av lärarna att förstå att det finns andra sätt att uppnå respekt. Ett av mina sätt att få tyst på eleverna var att bara stå framför tavlan och säga ingenting. Helt enkelt låta dem prata och skrika tills de upptäckte att det var egentligen ganska pinsamt och sedan höll de tyst. Ibland tog jag med dem ut och sprang några varv runt skolan tills de lugnade ner sig. Eller ja ibland gick jag helt enkelt hem & kom först tillbaka dagen därpå och då var det tyst. Min kollega Alex hittade på en annan typ av bestraffning där barnen fick stå längst ner i klassrummet med armarna i vädret i en viss tid. Visst det är inte roligt heller, men absolut bättre! 

När man är volontär och lärare åt elever där vissa bara är några år yngre än en själv, då kände jag från början att det var väldigt viktigt att sätta sig i respekt. Jag hade verkligen kul med alla barnen, gjorde masser saker som inga andra lärare gjorde men samtidigt var det viktigt att få dem att förstå att jag var en av lärarna och inte bara en kompis. Därför berättade jag heller alldrig min ålder för några av eleverna. Det här var en ganska så svår balans, att vara lärare och samtidigt kompis men det kändes som om jag lyckades ganska bra!

Tillsammans med några av mina elever

Speak english


Madame obroni I guess..

Americano längst fram i bilden

Alex har precis varit och köpt coco åt oss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Design by Tasnim
RSS 2.0