Ghana 2009- My last day at Aboso/Benso primary school
Min sista dag som madame Obroni i Last Town förde med sig ännu fler otroliga minnen. När jag kom dit på morgonen var alla elever, lärare, föräldrar, byns pastor och hövding samlade i ett av klassrummen. Jag fick sätta mig framför alla och programmet kunde börja. Rektorn höll först ett tal där hon tackade för allt jag gjort för skolan och sedan tackade hövdingen för mitt engagemang i byn.
Gifty, en 10-årig tjej i BS3 läste sedan upp en dikt som elever och lärare skrivit om min tid som madame på skolan. Som avskedspresent hade skolan sytt upp en traditionell afrikansk dräkt i kente tyg, jag fick sandaler som vanligtvis bara hövdingar och drottningar har på sig, smycken, en afrikansk kvinna i trä och ett inramad arbetsintyg/diplom av min tid som volontär på skolan. Sedan fick jag gå ut och byta om till min traditionella dräkt och gå in framför alla. Hela församlingen bara skrek, klappade och vi började alla dansa och sjunga. Även rektorn, en 70-årig kvinna som vanligtvis har problem med benen hoppade och stutsade runt. Slutligen var det fotografering ute framför skolan med alla lärare, elever, pastor och hövding. När jag skulle lämna skolan, fick min kollega Alex tårar i ögonen och vissa av barnen började gråta och gick iväg. Jag kunde inte heller hålla mig och började stortjuta, ja det hela blev slutligen ett stort tjutkalas.
Denna resa har fört med sig så otroligt mycket, upplevelser för live såväl som vänskap, erfarenheter & en glädje i att kunnat hjälpa till och verkliggöra en annan människas dröm. Rektorn har under många år haft en dröm om att måla om skolan med masser konstverk som kan användas i undervisningen, men detta har alldrig varit möjligt för henne att finansera. Därför har det varit så otroligt kul att kunna bidrag med detta och skapa en sådan glädje!
Hövdingen talar.. Byns pastor & skolans rektor
Ja så här rolig kan man alltså se ut:)
Hövdingen visar stolt fram ordböckerna som mina kära släktningar har bidragit med
Gifty, en 10-årig tjej i BS3 läste sedan upp en dikt som elever och lärare skrivit om min tid som madame på skolan. Som avskedspresent hade skolan sytt upp en traditionell afrikansk dräkt i kente tyg, jag fick sandaler som vanligtvis bara hövdingar och drottningar har på sig, smycken, en afrikansk kvinna i trä och ett inramad arbetsintyg/diplom av min tid som volontär på skolan. Sedan fick jag gå ut och byta om till min traditionella dräkt och gå in framför alla. Hela församlingen bara skrek, klappade och vi började alla dansa och sjunga. Även rektorn, en 70-årig kvinna som vanligtvis har problem med benen hoppade och stutsade runt. Slutligen var det fotografering ute framför skolan med alla lärare, elever, pastor och hövding. När jag skulle lämna skolan, fick min kollega Alex tårar i ögonen och vissa av barnen började gråta och gick iväg. Jag kunde inte heller hålla mig och började stortjuta, ja det hela blev slutligen ett stort tjutkalas.
Denna resa har fört med sig så otroligt mycket, upplevelser för live såväl som vänskap, erfarenheter & en glädje i att kunnat hjälpa till och verkliggöra en annan människas dröm. Rektorn har under många år haft en dröm om att måla om skolan med masser konstverk som kan användas i undervisningen, men detta har alldrig varit möjligt för henne att finansera. Därför har det varit så otroligt kul att kunna bidrag med detta och skapa en sådan glädje!
Hövdingen talar.. Byns pastor & skolans rektor
Ja så här rolig kan man alltså se ut:)
Hövdingen visar stolt fram ordböckerna som mina kära släktningar har bidragit med
Kommentarer
Trackback
Home
