nathalietp

Idag tog jag mig äntligen tid att gå ut och springa. Det blev en mil, benen bara rullar iväg när man har bra musik. Det finns ju egentligen inget skönare än att springa, svettas och verkligen känna smärta. Ja jag älskar att pressa mig själv, man klarar av så mycket mer än man egentlign tror! Det handlar helt enkelt om VILJA!

Nu har jag satt upp et mål: Lidingöloppet i september tillsammans med brorsan. För några år sen sprang han som en av de yngsta MK 15, 15km terräng och kom i topp 100 ur ungefär 3500. I år ska vi satsa på 30 km-loppet. 30km går väl att springa, det värsta är väl att det går så mycket upp och ner i Lidingöloppet. Inte rakt fram direkt. Men nu har jag satt upp ett mål så det ska bli stenhård träning i Spanien i sommar.

Två gånger har jag sprungit en halvmarathon, båda i Chiang Mai Thailand. Det är en sådan underbar känsla när man bara har några kilometer kvar, man springer där i sin egna lilla bubbla och det gör ont i hela kroppen. Ja det kan låta konstigt att det faktiskt är skönt, men man känner sig så nöjd!

En drömresa som jag har haft i många år är att resa jorden runt och under resan springa ett marathon på varje kontinent (ja där det går iaf). Någon gång måste jag bara göra denna resa!

 
Jag och brorsan efter att ha sprungit en halvmara i Chiang Mai, 2009.