nathalietp

Paradise

Nu har vi äntligen ankommit till paradis ön Koh Tao. Det har varit en lång resa, ungefär 24 timmar för Andreas och jag då vi kom från Chiang Mai i norra och desamma för mamma, pappa och Rebecca som precis kom från Sverige. Jag har nog blivit ganska så van vid dessa avstånd, det gör mig inget vidare då jag vet vad som väntar mig. Resten av familjen höll däremot på att bli ganska så tokiga till slut, men väl framme på Koh Tao fick de erkänna att ja det var värt resan. Det var ett bra tag sedan vi alla var här i Thailand, senast jag var här med min familj var under tsunamin julen 2004. Sedan dess har jag varit tillbaka själv ett antal gånger, det känns kul att de andra & min lilla älskling Rebecca kom och mötte upp oss denna gång. Nu ska vi njuta av två veckor på min favorit ö Koh Tao! Så Underbart:)


Rebecca trivs som en fisk i havet





Här bor vi

Utsikten från våra hyddor

Ja vi har det helt enkelt BRA!

Jag vill ha!

Till min stora överraskning hade mina föräldrar precis köpt den kamera som jag bara vill ha innan de kom hit. Eftersom jag reser en hel del, så ofta det bara går så skulle det kännas kul att kunna ta riktigt bra kort också. Jag var precis och kollade på samma kamera i Chiang Mai, men bestämde mig för att avvakta och hoppas på ett riktigt bra januarirea hemma i Sverige! 



Ja nu vet jag iaf vad jag ska göra på Koh Tao:)


Dagen idag har vi spenderat på khao San Road. Det är kul med lite myller innan vi ikväll ska åka till Koh Tao och bara slappa. Rebecca va så rolig i morse, hon sa att hon nog hade jetlag efter resan men två minuter senare låg hon och snarkade i sängen. Ja lilla vännen hon är nog trött!  


Sometimes it's better to put love into hugs than to put it into words

Nu har vi ankommit till Bangkok efter en lång bussresa. Kaseam ville egentligen att vi skulle åka med dom tillbaka till Phitsanulok och sedan ta bussen därifrån till Bangkok. Ja han är så himla go, men då jag vet hur det går till när man är ute och åker med denna familj då blev jag misstänksam att vi inte skulle hinna fram till Bangkok i tid. När vi åkte till Chiang Mai, så tömde Meao först kylskået och lassade in allt i bilen. Mer eller mindre alla thailändare älskar verkligen att äta när de är ute och kör, så redan innan vi hunnit lämna Phitsanulok hade vi vårt första 7-Eleven stop. Det handlades mer mat och dricka och alla kastade i sig både det ena och det andra. Innan vi var framme i Chiang Mai blev det ännu fem 7-Eleven besök och ett lunch stopp. Ja det är verkligen hur roligt som hellst, mat det måste helt enkelt finnas på en bilresa.

Att lämna alla barnen & nära och kära i Phitsanulok, ja det var som vanligt väldigt svårt. Boot kom fram och gav mig en lite väska till min kamera och sa "Merry christmas Nathalia" och Ester kom fram och sa "Ester Love Nathalia" Ja de är alla så himla gulliga, vi förstår inte så mycket av vad varandra säger men kramas det gör vi alltid. Då behöver man egentligen inte heller förstå så mycket, en kram säger allt!



I will miss all the hugs!

Dancing with the feet is one thing, but dancing with the heart is another

Under tiden jag varit på barnhemmet har Boot och jag haft en egen liten rolig dans. Jag minns egentligen inte hur det började, men det blev vår liten grej varenda gång vi såg varandra. Vi är väl inga vidare dansare, men våra små moves fick oss båda att le för fullt!

Brothers and sisters are as close as hands and feet

Nu har det blivit dags att lämna Chiang Mai och dra tillbaka till huvudstaden. Bussen avgår ikväll klockan 18.00 och vi ankommer till Khao San Road tolv timmar senare, alltså i morgon bitti. En ganska så lång bussresa, men det brukar gå smidigt. I morgon ska vära kära föräldrar & Rebecca komma till Bangkok och sen på kvällen ska vi dra vidare ner till Koh Tao. Så kul det ska bli att se dom och äntligen ska det bli strand och sol också!

Andreas och jag har nu varit på lite egna äventyr i ungefär två veckor. Det har gått riktigt bra, vi är väl riktiga syskon som ena studen är sååå snälla mot varandra och andra studen bråkar och kastar varandra i en iskall pool. Men det slutar ändå alltid med ett leende och en kram!

Small boys become big men through the influence of big men who care about small boys!

Det syns att barnen tyckt det var roligt att det kom en kille till barnhemmet. Visst jag springer ofta runt och spelar fotboll med killarna, men en riktig kille & en stor sådan det är nog lite coolare! Killarna har iaf hängt som små apor på Andreas sedan han kom till barnhemmet, Game brukar stryka handen fram och tillbaka på hans ben då han har så mycket hår, ja det ser vekligen roligt ut! När vi är ute och åker brukar de sitta och kickla honom på benen eller studera håren på hans armar. Ja Andreas han njuter för fullt! Hahaha! Alla vill de också bryta arm & de tar verkligen i så mycket som de bara kan!


Avatar 3D

Då blev det ännu en biofilm, denna gång här i Chiang Mai. Tillsammans med Noi, Dear, Maza & Ung åkte vi och kollade på Avatar 3D. Maza har redan kollat på den två gånger, men ville också se den i 3D format. Han tycker den är så himla bra att han redan planerat att köpa två stycken när den finns i butikerna. Ifall den ena nu skulle gå sönder. Visst var den bra, iaf himla fin och coolt med 3D brillor.

The human face is the best picture of the human soul!

Igår kväll gick vi en sväng på walking street, en riktig mysig kvällsmarknad som ligger precis runt hörnet. Det finns masser saker att handla, men det gäller ju att få plats i ryggsäcken sen också. Så den här gången var jag faktisk förnuftig & köpte enbart två riktigt fina foton. Det var en kille som hade rest runt i Thailand & Burma och tagit masser fina foton, jag skulle egentligen velat köpt alla. Haha! Jag ska nog börja spara ihop till en riktig bra kamera, det är så kul med foton. Jag gillar verkligen när man ser en bild & känner att det finns en lång histora bakom. Så känner jag för de här bilderna!


De kommer passa perfekt in i min framtida lägenhet:-)


Chiang Mai Marathon

Igår kväll ankom vi till Chiang Mai. Va underbart det är att vara tillbaka, I lööööve this place. Det är en sån mysig stad med masser smågator, caféer, ja en rigtig mysig atmosfär.
Igår gick vi iaf och la oss tidigt, då det var dags att springa en halv marathon klockan 05.00 i morse. Ingen av oss kunde riktigt sova i natt, vi vaknade hela tiden och kollade vad klockan var. Runt 04.00 gick vi upp och hade oss en liten toa marathon. Vi sprang ut och in för att tömma tarmarna, ja det värst tänkliga är verkligen att man börjar springa och bara känner att man ska på toa på en gång. Men det slapp vi iaf!

Vid startskottet drog vi iväg. De första par kilometer kändes lite tungt, skulle vakna till riktigt men sedan flöt det på. Det kändes riktigt skönt, dock började jag känna det i benen när vi hade sprungit 17km och hade 4 kvar. Men det är bara att bita ihop, med vilja så kan man vad man vill. Jag sprang på ungefär samma tid som förra året, kanske 10sek snabbara (wooow:) två timmar och tio minuter. Var ganska nöjd med tanke på att jag nästan precis varit sjuk en vecka och inte kunnat springa & generellt sett inte riktigt har haft tid att träna med Kaseam lika mycket som förra året. Andreas kom i mål efter en timme och fyrtiofyra minuter, riktigt bra brorsan! Jag tror dessutom han var den yngsta av alla deltagare som sprang halvmara/helmara. Känslan av att komma i mål & ja mer eller mindre ha ont i hele kroppen är obeskrivlig. Och då menar jag obeskrivligt SKÖNT! Man känner sig så nöjd!

Några timmar efter att vi kom i mål så kom också Kaseam. Han sprang en helmara, på trots av en del problem med benen. Men han klarade det iaf, so cool han är:-) Sedan gick vi och åt en god frukost, frukt med yoghurt och müsli. Resterande del av dagen har vi mest slappat, vi har båda ganska ont i benen så det behövdes. Nu på kvällen har vi dock gått en sväng på walking street, en kvällsmarknad på söndagar som ligger precis runt hörnet. Himla mysigt!




Kaseam kommer i mål efter 42 jobbiga kilometer.



Ja roligt folk det träffar man alltid:-)

Nu ska vi nog ta och kolla på en film om våra små ögon orkar med det. I morgon ska vi ligga och slappa vid poolen & sedan ska iaf jag nog njuta av två timmars olje massage. Åååå så skönt det ska bli! 

We make a living by what we get, but we make a life by what we give.

Va underbart det är när det finns människor därhemma som har ett så stort hjärta att de vill dela med sig av julen till alla barnen på barnhemmet. Här får man inga presenter i mängder, men man uppskattar ändå det lilla. En familj hemma i Danmark har gett barnen en extra stor julklapp & den uppskattades verkligen. En bokhylla med olika böcker finns nu för barnen att använda och vadför bättre gåva kan man ge än kunskap? Ett stort tack till Lena, Roger & Rebecca Bandick som har gett detta till barnhemmet & förgyllt jultiden för alla barnen! TACK!




Ja böcker det uppskattades verkligen. Alla hittade en mysig hörna där de satt och läste och smaskade i sig lite godis.  




Kop Khun Kaa!

Oman makes a bad hair day better

Tjejerna tycker det är så kul med långt hår, tänk alla de frisyrer man kan göra. De brukar få turas om att göra något fint, det är bara fantasin som sätter gränser. Ibland liknar jag nog mest en julgran, men ibland blir det verkligen hur fint som hellst:)

It is Christmas in the heart that puts Christmas in the air

Idag har vi firat vår sista jul med familjen, det tror vi iaf. Det har blivit ungeär 7 stycken julafton, man vet alldrig vi kanske ska hinna med en till i Chiang Mai innan vi tar farväl med alla. Andreas börjar få nog av all julfirande och menar att han har firat jul för många år framåt. Det känns verkligen att alla här bara älskar julen. De gör allt för att andra ska få en lyckad jul och att barnen ska ha roligt. I affärerna är det propfullt med julpynt, det spelas julmusik & små tomter springer runt. Med tanke på hur liten del av befolkningen som är kristna, så är det ganska roligt att se hur de bara suger till sig av julen. Här har ni lite bilder från några julfiranden.

Youth christmas



Family christmas & carol singing




Christmas at church



We wish you a very merry white christmas

God jul till er alla därhemma. Vi njuter av en varm jul, hoppas ni har det bra och framför allt en vit jul. Ska man väl vara hemma i Sverige på julafton då ska det väl iaf se ut såhär eller hur?!




Merry Christmas!

Merry X-mas from Ghana

När jag vaknade i morse fick jag ett mail av rektorn på skolan i Ghana. Hon, alla lärare, elever och familjer i Last town önskade god jul och ett gott nyår. De tackade ännu en gång för min tid på skolan och alla donationer och såg fram emot att jag kom tillbaka. Åååå va roligt det känns, saknar verkligen alla barnen och ja hela byn. Det ska bli riktigt kul att åka tillbaka, ja det kanske blir en liten Afrika tripp i sommar:)


As the sun rise, so do we!

Det har blivit en del löpning de senaste dagarna. Det börjar kännas bra & på söndag ja då är det dags. Kaseam  har haft lite problem med benen, men han är på bättring och tror fortfarande på en hel marathon. Vi håller oss till en halv marathon, det räcker just nu. Det blir tidiga morgnar, för att vi ska hinna med allt. Det känns verkligen jobbigt att gå upp, men när man väl kommer igång & solen stiger upp känns det bara underbart!


Sukhothai

Vi har varit på en dagstur till Sukhothai tillsammans med Tui, Fame & Noah. Först åt vi lunch och sedan hyrde vi cyklar och tog oss runt i området. Sukhothai har en stor historisk park med kvarlämningar från tempelbyggnader, mysigt att cyla runt och kolla.








Walking behind a wise man

Vi har varit hos skräddaren här i stan, Andreas ville nämligen sy upp en fin kavaj. Kaseam och Meao kände tydligen ett par från kyrkan som har en affär så de ville att vi skulle åka dit. Det här paret har precis börjat gå till kyrkan, de har inte varit kristna förr och var därför väldigt stolta över att självaste pastorn, hans fru och vi skulle komma dit. När vi kom till affären fick vi sitta ner på en gång. Meao, Andreas och jag fick sitta i en soffa, pastor Kaseam fick en egen fötölj. Andreas kolla på lite olika modeller, vi fick ett glas vatten och Kaseam en fin kop kaffe. Mannen for verkligen runt som en galning för att imponera på Kaseam, en speciell pall togs fram till hans fötter och bibeln låg fint bredvid symaskinen. När vi skulle lämna affären, berättade mannen att de på morgonen hade hängt upp gardiner i affären för att pastor Kaseam skulle komma. En speciell skylt hade också gjorts ute framför affären, där det stod att på söndagar var det stängd då hela familjen alltid gick till Santi Church. Ja det var verkligen svårt att hålla sig för skratt, även Meao och Kaseam skrattade som bara den när vi väl satt i bilen.

På eftermiddagen gick vi till Tui och hennes familjs restaurang. Hennes kusin Ann ville lära oss att göra pad thai, han hade hört från Tui att jag verkligen älskar den rätten. Vi fick göra allt själva & mums va gott det blev!




Running is one of the best solutions to a clear mind!

Här i Phitsanulok startar dagen tidigt. Det finns så mycket att göra varje dag, alla vill ta oss hit och dit så det gäller att springa innan solen stiger upp. Jag är verkligen ingen morgon- människa, men det är bara att stiga upp och vara pigg. Idag kom Kaseam och hämtade oss klockan 04.45. Det kändes väldigt tungt för oss båda i början, men efter ett par kilometer så vaknade vi till och körde på för fullt. Andreas sprang 11,5km och jag 10km. Det är verkligen hur underbart som hellst att bara springa och släppa alla tankar och bekymmer. När jag springer så finns det verkligen inget annat i mina tankar än RUN! We Lööööve it!

Christmas at Banromprakun

Julfirandet är på full gång och här om dagen var det julafton på barnhemmet. De som jobbar här gör verkligen ALLT för att barnen ska få en lyckad jul, det är så underbart. Barnen har sett fram emot denna kväll, tränat på sina uppvisningar & gjort sig så fina på självaste dagen. Först åt vi alla en god middag, masser olika plocksaker. Sedan var det dags för barnen att göra sina uppvisningar. De dansade, sjöng och gjorde teater. Alla var väldigt duktiga!


Pao                     Andreas & Boot                   Jag & Natee

Julafton betyder självklart också en liten present. Här är det inte ofta att man får presenter, så julen ja den gillar de alla. Till barnhemmet hade vi köpt tre fläktar i julklapp, de har det så varmt i deras rum på nätterna, men det ska det bli ändring på nu. Mitt fadderbarn Natee fick sitt största önske uppfylld, jag köpte nämligen en fjärrstyrd bil åt honom i julklapp. Åååå så glad han blev när han öppnade sin present, man såg verkligen lyckan i hans ögon! Va roligt det är att se glada barn:-)



I feel like a proud mum!

Idag när vi vaknade var mitt fadderbarn Natee här på barnhemmet. De åkte och hämtade honom på hans skole igår kväll så att han kan fira jul med oss på barnhemmet idag. Han kom springande till mig på en gång och när han fick se Andreas så var han först lite blyg. Det varade dock inte länge, resterande del av dagen har han hängt på oss båda som en liten apa. 

För några veckor sedan var Natee och andra barn i hans skola med i en tävling. Det var en tävling för barn i specialskolor i hela norra regionen, ungefär 10.000 deltagare. Barnen skulle stava olika ord och visa fram finaste handstilen. Natee gjorde verkligen bra ifrån sig och fick en tredje plats ur 10.000 deltagande barn! Helt otroligt bra, hans som bara gått i skolan i ungefär ett år nu. Jag minns när han kom hit förra året och knappast visste vad han själv hette, ja att stava sitt eget namn det var en djungel. Imponerande hur mycket han har lärt sig på så kort tid! I feel like a proud mum:-)




Tove & Beate är här!

Ibland så blir man lite extra glad när telefonen ringer, och speciellt när man är utomlands och sällan pratar med nära och kära därhemma. Efter att vi varit på VIP bio så ringde Beate och sa "Natta vi är i Bangkok nu, på erat Hostel" Weeeeeeeeee! Sällan att man får ett sådant samtal när man är långt hemifrån, va kul. Vi sprang iaf tillbaka till Wendys, tog en snabbdusch och träffade Tove & Beate och åt middag. Tove har jag inte sett på ungefär ett halvår och Beate och jag har inte träffas sedan september förra året. SHIT!! Ja när man är hemma i Sverige då har man inte tid att träffas, men i Bangkok då bor man under samma tak. Typiskt!
Det var iaf väldigt roligt att se dom igen, vi hade en hel del att prata om som ni nog kan tänka er.


Idag ska brorsan och jag dra tillbaka till Phitsanulok & Beate och Tove ska fortsätta sitt äventyr. Vi kanske träffas nere på Koh Tao om några veckor:-)

One night in Bangkok

På eftermiddagen när Andreas vaknade till så gick vi en sväng till MBK. Ja eftersom det ju ligger så nära, så är det otroligt svårt att inte sätta en fot där. Jag är helt galen i alla väskor som finns där så jag måste erkänna att det blev några stycken idag också. Men, men då behöver jag ju alldrig spendera pengar på väskor hemma i Sverige och bra på att pruta det var jag också. Dessutom köpte jag också filmen The Notebook har hört från många att den ska vara riktig bra. Andreas köpte ett par fiskarbyxor, t-shirts och några filmer. 

fram emot kvällen så gick vi på VIP bio och såg filmen Couples Retreat. Först så fick man en drink i loungen innan filmen och sedan satt vi i stora fåtöljer med en filt och popcorn. Innan filmen började fick vi alla stå upp medan nationalsången spelades, ganska roligt att dom gör så. Filmen var iaf väldigt rolig, den rekommenderas verkligen.



Ja lite shopping blir det ju när man är i Bangkok:-)

After a long flight a boy needs rest

Nu har brorsan ankommit & resan hade gått bra. Jag var på flygplatsen någon timme innan han kom ut, kön till passkontrollen var tydligen hur lång som hellst. Men så brukar det att vara. När vi kom tillbaka till Wendys så åt vi en god frukost & sedan så somnade han på en gång. Ja jag förstår att han är trött efter resan, så han ska få lov att vila sig lite. Han hade köpt med sig masser svenskt godis till barnen, då blir de verkligen glada. Allt sött åker ner utan problem. Om jag är snäll så kanske jag får en kex choklad också?!

Idag kommer också Tove och Beate till Thailand, jag tror de landar nu ungefär. Om de inte alla tre är alldeles för trötta efter resan, så skulle vi försöka träffas och äta middag ikväll. Vore ju mysigt:)


Brothers & Sisters

Nu har jag ankommit till Bangkok & sitter på mitt kära guest House Wendys som ligger mitt i smeten. Perfekt!! Alla var så noga med att jag skulle åka med ett speciellt bussbolag hit, det skulle tydligen vara bäst. & ja nu förstår jag vad de menar, med tanke på att thailändare ju bara älskar att äta när de är ute och kör. Först så fick vi en flaska vatten, efter en timme blev lunchen serverad i form av ris och kyckling och slutligen en äcklig grön kaka till dessert. Där satt jag och småskrattade lite för mig själv, det var ju ungefär som flygresan hit fast det bara var en vanlig bussresa på fem timmar. Ja ja svälta det ska vi inte behöva iaf!

I morgon bitti ska min kära bror komma till Bangkok. Jag ska åka och hämta upp honom på flygplatsen klockan 06.00 i morgon! Va trevligt det ska bli att han kommer hit, jag saknar dig!



Vi ses om gott & väl 10 timmar:)

What is the price of Miss X?

Idag gick jag hem till kaseam & Meao och åt frukost. Meao hade dukat fint upp med både gröt, ägg, frukt och bröd. Kaseam har det verkligen bra, han kan och behöver inte röra ett finger i köket. Där är hon chefen. Vi har som vanligt alltid masser att prata om och idag blev det ett lång och interessant samtal om äktenskap. I Thailand är föräldrarnas åsikt ju väldigt viktig och det är också dom som bestämmer priset. Ibland är det verkligen ett skyhögt pris som killen får betala till tjejens familj och inte nog med det, guldsmycken och ett bra hem förväntas det också. I några få tillfällen är priset lågt eller till och med gratis. Tui berättade mig idag att hennes föräldrar har bestämt att hon är for free, det är kärleken som räcknas. Jag har en väldigt god vän här (Y) som så gärna vill gifta sig med X. De är verkligen ett perfekt par, men tyvärr så vill inte X´es familj "sälja" sin dotter för mindre än en miljon bath och ett nybyggt hus för dom att flytta in i. Tyvärr så finns det inte en chans för Y att betala detta pris, va sorgligt när kärleken har ett för högt pris!

Jag kryssar fingrarna för X & Y!

In the game of for Love or Money!
I vote for L...  

School day!

Igår var jag och hjälpte Aoy i kiosken på hennes skola. Jag sålde korvar, kyckling, godis mm. Barnen är verkligen helt galna i alla dessa onyttiga saker, även grönsakerna vill de ha friterade!! Det känns att folket har fått bättre ställd, för tio år sedan när jag var här för första gången hittade man inte så många överviktiga som man gör idag. En hel del av barnen köper godis mm varenda dag och många av dom rör alldrig på sig. Men, men det är ju bra för Aoy ju mer barnen äter, desto mer pengar tjänar hon!




På kvällen skulle jag egentligen äta middag med Fame & Noah. Vi hann dock också precis till restaurangen innan Noah konstigt nog valde att göra slut med Fame framför mig. Fame blev väldigt ledsen och jag var så himla förvirrad. Åtta år har de varit tillsammans och så gör han slut med henne på detta viset. Inte snällt!! Jag beslutade iaf att det nog var bäst att de åkte hem och pratade och att vi skippade middagen. Ja stämningen var ju inte direkt något vidare heller. Istället åkte jag med Meao och Kaseam och åt middag & sedan bjöd de på en timmes fotmassage. Det har blivit en hel del massage på senaste tiden, men det är ju verkligen hur underbart som hellst!
På kvällen ringde Fame och ville ha lite advice, på något konstigt vis så är jag alltid som en psykolog mellan dom. Det här är inte första gången, men hon är så himla go & förtjänar det bästa!

Powernap

Ja ibland så behöver vi väl alla en liten powernap!



In good friends company!

En riktig trevlig söndag där jag har varit hemma hoss Boo & Tuk tillsammans med lite av gänget. Vi åt riktig god mat och sedan så blev det lite x-box.


Det är så mysigt att sitta på golvet och äta, maten är på något sätt godare..




Ung, Aoy & Tuk..

Efter en hel underbar dag avslutade Aoy och jag kvällen med två timmars massage vid floden. Skönt? YES!!
Två timmars total avslappning. Ja det syns kanske?!




Update!

En liten update härifrån mitt hem i Phitsanulok. Dagarna går verkligen alldeles för snabbt, redan om två veckor har jag lämnat min underbara familj här och sitter istället i Chiang Mai. För övrigt en stad jag verkligen gillar:) Ibland så känner jag verkligen för att stanna här forever, men min nyfikenhet för omvärlden är alldeles för stor för att jag ska kunna stanna på en och samma plats. Återvända det kommer jag alltid göra. 

Igår kom masser barn till barnhemmet. Vi lekte olika lekar, men främst skulle barnen träna på sina uppvisningar inför julafton som vi kommer fira på barnhemmet redan på fredag. Ja det är ju lite tidigt, men här ska de totalt hinna med 11 stycken julafton med olika församlingar så det gäller självklart att sätta igång. Igår fick jag också för första gången träffa Joy´s tvillingsystrar. Riktigt trevliga tjejer med ett enormt intresse för djur. Ni som känner mig väl vet ju att det här med djur inte riktigt är min grej, så jag var nog ganska så tyst. De berättade båda för fullt om alla deras katter, hundar och andra djur i området. Sen så undrade de självklart också vilka djur jag gillade. Mmmmmm I´m kind of afraid of ALL animals, but I think a panda looks cute! Djurälskare vill självklart också veta vilka spändande djur som finns i exotiska Sverige. Båda trodde att vi hade elefanter och apor i Sverige, äntligen en djurfråga som jag kunde svara på.
-"We have cows in Sweden"
-"Nååå they are very sweet"
-"NJA......."



På kvällen åkte Aoy och jag till kvällsmarknaden och sedan åt vi middag på en restaurang i närheten. Det är så kul att vara tillbaka och umgås, vi pratar som bara den. Ja man skulle verkligen inte tro att hon är 33 år, hon är som min syster.



Idag firade vi Father´s Day i kyrkan. Barnen gjorde olika uppvisningar och sedan så visades det en diashow med bilder från tidigare Father´s Day genom åren. Däribland fanns en bild på Kaseam och jag, så jag fick självklart gå fram till honom med en blomma idag också. "I´m your father" sa han till mig. Ja han är så himla bra!


2 weeks left to Chiang Mai marathon!

Nu börjar det närma sig, idag är det precis två veckor kvar till Chiang Mai marathon. På den här tiden söndag den 27 december har jag förhoppningsvis sprungit klart, jäkligt ondt i benen men för övrigt en hel underbar känsla av att kommit i mål. Det ska bli kul att även brorsan ska springa med mig i år, det blir hans första halva marathon. Kaseam springer som sagt en hel mara och försöker övertyga mig om att det ska jag också nästa år. Ja ja vi får väl se, en halv räcker för mig just nu iaf. 

Vi kör hårt med träningen just nu. Igår blev det den längsta sträckan hittills på 18km. Kände mig ganska så trött sen på kvällen. Nu på morgonen har vi haft lite lättare löpning, 5km runt floden. 

Nu ska jag gå och äta lite frukost!
Sov gott
 

Speak english!

Igår tränade jag lite engelska med några av barnen. De flesta har verkligen svårt för att förstå mer eller mindre all engelska, så det är nog väldigt bra att jag har lärt mig lite mer thai. Tydligen så lär dom sig ju engelska i skolan, men jag tvivlar på hur bra undervisningen är när en sjuttonårig inte ens förstår "How are you"!
Därför gäller det ju att göra allt så simpelt som möjligt så att de förstår vad jag säger. Kroppsspråk ja det är verkligen ett MÅSTE.
Förra året gjorde jag masser olika "kort lekar" och tog med hit. En bild på något och sedan ordet på engelska på ett annat kort. Det tycker barnen är väldigt roligt och självklart lättare när man får se en bild också. Och det visade sig ju faktisk att de är väldigt duktiga när de väl vågar!






På kvällen gick jag till min lilla favorit restaurang som ligger i närheten. De gör världens bästa jordgubbssmoothie & förra året blev det nästan en daglig rutin att gå dit. Därför fick jag väldigt bra kontakt med familjen som äger restaurangen och wiii så glade dom blev när jag kom dit ett år senare. "Nathalia" skrek Bön och kom springande. Roligt när de kommer ihåg mig så pass väl. Ja det blev ju självklart ännu en underbar smoothie som dom bjöd på as a welcome back & flera timmars prat. När det blev stängningsdags skjussade Bön hem mig på sin moppe. Mysig kväll:)


Bön & en av hennes döttrar..

She found löööve

Idag kom Rutana en sväng förbi barnhemmet. När hon såg mig kom hon springande fram och sa "I lööööve you". Då det är den enda engelskan hon kan och förstår ja då är det ju bara att säga "I löööve you too"!
Förra året letade hon desperat efter The One så innan jag åkte hem gav jag hende en rolig bok med masser tips på hur man hittar honom. Nu, ett år senare efter att ha läst boken om och om igen ja då har hon hittat den stora kärleken! Jag hoppas verkligen att jag får träffa honom innan jag åker hem, hon verkar å lycklig!!

You see löööööve is out there!

II´I be there cause you´re my friend!

Det är bra att ha femton syskon, då behöver man iaf alldrig att vara ensam. & har man lite problem med att knäppa byxorna, ja då finns det alltid någon som kommer springande och hjälper till!



Det är egentligen väldigt imponerande hur duktiga alla barnen är på att hålla sams. Jag har inte sett några av dom bråka med varandra, fast än de faktisk är femton stycken i olika åldrar. De hjälper varandra, leker & skrattar tillsammans- Real friends!


Världens bästa Aoy

Idag har jag spenderat hela dagen med världens bästa Aoy. Vi har tyvärr inte kunnat umgås så mycket sedan jag kom hit då hon har haft fullt upp med att jobba. Men idag åkte vi först och åt lunch på en mysig restaurang, sedan var vi en sväng på Big C och Lotus för att handla lite saker till hennes kiosk på skolan, middag åt vi hemma hos hennes kille Bob & avslutningsvis blev det en timmes fotmassage vid floden. 
En hel dag med träningsvärk i käften, ja det är så det är när vi umgås! 


Ja då blev det alltså ännu en pad thai:)

Dags att tvätta!


När jag gick upp i morse så stod Natt och tvättade kläder. Underbart att se hur en 10-årig kille har total koll på tvättandet. Ja han ligger nog lite före mig va det angår på trots av åldersskillnaden!
There you go Natt:-)



Stort tack till mamma & pappa som köpte tvättmaskinen åt barnhemmet förra året, den används för fullt & underlättar verkligen i vardagen!


Christmas Shopping

Idag har vi varit i BIC C och köpt julklappar då vi ska fira julafton på barnhemmet på nästa torsdag. Barnen fick själva gå runt i en timme och hitta sin julklapp. Alla fick 30kr som dom fick handla för. Va roligt det var att se vad barnen valde, många av tjejerna köpte en klänning eller nya pennor och killarna köpte skor, solglasögon eller bilar. Man såg verkligen i deras ögon hur lyckliga dom var, tänk om vi därhemma kunde känna samma glädje av en julklapp för den summan!



Jag kollade också på en julklapp till mitt fadderbarn Natee. Hans största önske är en fjärrstyrd bil, han ska nog få en sådan. Till barnhemmet tänker jag nog köpa en fläkt till båda sovsalarna. Barnen tycker det är så varmt på nätterna då dom ju är en hel del i samma rum, så det behövs verkligen! 

Nu ska jag ta min medicin och sedan gå och lägga mig. Känner redan att jag börjar att bli bättre, Tack & Lov!

 


Mums!

Lite bättre mår man ju faktisk av all färsk frukt! & nu kan jag till och med göra min "beställning" på thailändska:)


Upp

Idag blev ännu en dag i sängen då jag inte mår något bättre alls. Alla som jobbar på barnhemmet är eller har varit sjuka, så det är väl egentligen inte så konstigt att det blev min tur också. Tyvärr! Meao och jag har iaf varit på sjukhuset idag (hon mår inte heller bra) och det visade sig att jag hade en infektion i halsen. Så nu har jag fått en hel del medicin som jag ska ta den kommande veckan, borde snart vara bra igen. Alla sju gånger jag varit i detta underbara land har jag fått åka till sjukhuset p.g.a. hals och öron. Tråkigt att det har blivit en rutin.

Men, men jag hinner iaf kolla på en film då och då när jag ändå bara ligger i sängen. Idag har jag sett den animerade Walt Disney filmen Upp. & den får verkligen tummen upp!


Bild från: www.google.se

Den 78- årig Mr. Fredricksen har genom hela sitt liv längtat efter att få upptäcka världen och leva livet. I en gammal scrapbook har han klistrat in sina drömmar under rubriken "Stuff im going to do" Genom alla åren har olika saker hindrad honom från att leva ut sina drömmar och först som 78-årig drar han på sitt livs äventyr till Sydamerika tillsammans med den 8-årig Russel. Det blir en spändande resa där Mr. Fredricksen äntligen får leva ut sina drömmar.

Helt underbar film som sätter igång masser tankar. Själv har jag ju också en himla lång "To Do Lista" här i livet och hellst vill jag självklart hinna med allt. Det är klart att man ska leva ut sina drömmar & inte sitta hemma och vänta. Vänta på VADÅ?

Mr. Fredricksen får iaf mig att vilja uppleva mer av denna värld & leva ut mina drömmar!

Så sitter du därhemma & har en dröm, så se till att lev ut den. Det är troligtvis ingen som kommer knacka på din dörr och ta dig dit, va envis och våga ta dig dit sälv!

                                                   Don´t dream your life, live your dreams!

P.S. Det tänker jag iaf göra!
 

Slumdog Millionaire

En riktig tråkig måndag då jag har legat i sängen hela dagen. Mår tyvärr inget bättre idag och vill inte gå ut och smitta ner alla barnen. Ibland står dom där utanför dörren och säger "Nathalia, Nathalia" hoppas snart jag är bra så att jag kan ta mig ut på andra sidan.
Utöver att sova och försöka bli bättre så har jag också kollat på Slumdog Millionaire. En riktig bra och fin film från Bombays slumområden. Den visar nog en ganska så skrämmande bild av Indien, men det finns också hopp & kärlek i Bombays smutsiga slum. Jag längtar iaf tillbaka!


Bild från: www.google.se
 

Återseende med mitt fadderbarn Natee

Helgen har gått snabbt och jag har äntligen fått träffa Natee igen. Jag har nu varit fadder för honom i gott och väl ett år, han kom till barnhemmet någon vecka innan jag kom hit i november 2008. Mycket har hänt på ett år, jag minns hur han brukade sitta för sig själv ute på gräsmattan i flera timmar med en bil i handen. Alla andra barn gick till skolan varje dag, men Natee hade ingen aning om vad skola var för något. Hans mamma dog några år tillbaka och hans pappa satt i fängelse. Vad som fanns kvar var en mormor och lite annan släkt, men de åkte till Phitsanulok, lämnade honom på gatan och åkte tillbaka hem till Phichit. Ingen önskade längre att ha någon kontakt med honom. Som tur finns en helt fantastisk kvinna i Phitsanulok (Meao) som tog honom till barnhemmet och gav honom mat och husrum för stunden. Vi fick lära honom att borsta tänderna, tvätta sig mm. Han var egentligen mest som en bebis när han kom hit, fast han var 7 år.

I början hade han inte lätt för att få kontakt med de andra barnen. Han visste helt enkelt inte hur han skulle bära åt sig socialt. Med en väldigt jobbig bakgrund där det inte har funnits någon form för trygghet eller rutiner, så var det här en helt ny värld för Natee. En bättre sådan!



På dagarna när alla andra barn var i skolan så började jag leka lite med honom. Språkmässigt så förstod vi ju inte varandra, så vi kom på en mycket bättre lek- springa runt och kickla varandra i magen. För första gången fick jag verkligen se honom storskratta, va underbart det var.

Meao visste inte riktigt vad hun skulle göra med honom då det inte fanns pengar för honom att gå till skolan, få mat och husrum. Jag kände verkligen att Natee behövde få stanna kvar då jag visste att här har han en framtid, så jag besämde mig för att bli fadder åt honom. Meao var överlycklig och skrev in honom på en skola på en gång. Vi gick och köpte skoluniform och en penna och i början på december 2008 hade Natee sin första skoldag. När han kom hem på dagarna visade han stolt fram sin skrivbok där han börjat lära sig siffrorna. 



Ett år har gått och jag är nu tillbaka på barnhemmet. Natee hade svårt för att hänga med i skolan, så han bor nu för tillfället på en specialskola där de tar extra hänsyn till barn som ar haft det svårt och kräver undervisning i ett lägre tempo. Tanken är att han om några år kan börja i en vanlg skola igen och flytta tillbaka till barnhemmet. 

När han kom hit i fredags var han först lite blyg när han såg mig, men när jag kicklade honom sådär i magen så var allt som det brukade. Han storskrattade & har sedan dess sprungit efter mig hela tiden. Dessutom så leker han nu med de andra barnen och är en del av gemenskapen. Han är inte längre en bebis, men en 8- årig kille!

Idag ska han åka tillbaka till sin skola, men någon gång i den kommande veckan ska jag åka dit och få se hur han bor. Det känns kul att se hur mycket han har växt som person & det ska bli roligt att följa hans framtida uppväxt! 
Så söt han är=)

Christmasman!

Nathalia do you believe in the christmasman?
Yes sure


Father´s Day

Igår firade hela Thailand Father´s Day. Den folkkära kung Bhumibols fyllde 82 år och då kan jag lova att det är fest i hela landet. Alla thailändare älskar verkligen kungen, det finns nog inte en enda familj som inte har en bild på honon hängande på väggen. Enligt folket så är han en helt fantastisk man, som på alla sätt och vis försöker förbättrar villkoren för hela folket. "LONG LIVE THE KING"

 
Bild från: www.google.com

På eftermiddagen åkte jag med Pao & Atom och åt pad thai upp i bergen. Alla är väl mevetna om att jag bara älskar pad thai, så det har blivit en hel del på senaste tiden. Efter en god pad thai och ett snabbbesök hemma hoss Pao, Tan & Aom så åkte vi in tillbaka in till Phitsanulok för att fira kungen. Nere vid floden var det en marknad där barnhemmet också fått ett ståd. De sålde lite olika drycker, Meao hade föreläsningar om hur man får ett välfungernade familjeliv & jag satt vid små bord och tränade engelska med barn och ungdomar. När klockan slog åtta tände alla ett ljus & sjöng nationalsången! 



Idag har jag varit med Kaseam, Meao & co på Swensen´s och ätit god glass. Kaseam älskar deras bananasplit och ville fira fars dag där. Känner tyvärr att jag håller på att få någon hals-öroninflammation, har fått medicin nu så hoppas jag är bättre i morgon!  

Dinner with Fame & Noah

Dagarna bara flyger iväg, snart har jag redan varit i Thailand i två veckor och det känns som om jag precis kommit hit. Kaseam & jag kör stenhårt med träningen, igår kväll blev det 9km intervallträning och i morse 10km löpnning. Ibland så känner jag mig verkligen helt slut, men jag vägrar att ge upp & med vilja kan man mer än man tror.

På kvällen åkte jag till en mysig restaurang med Fame och Noah och åt middag. Riktigt kul att se dom igen, allt var som det brukar- Fame är mini elefanten & Noah mini katten. Det är iaf så dom tilltalar varandra!

  



Ni får ha det så bra, nu ska jag gå och lägga mig!

Mat- Då blir man glad!

Thailand måste nog ha ett av världens bästa kök. Nudlar, ris, grönsaker, kyckling och all färsk frukt! Dessutom är det ju inte heller helt fel när man kan äta sig mätt på fem spänn:)

Mat gör verkligen alla ungarna glada. De är alla så otroligt duktiga på att hjälpa till med matlagningen, det är nästan så att jag skäms över min kunskap i ett kök. Men det blir väl förhoppningsvis bättre med åren.
När ett helt barnhem ska ha mätta magar, ja då är det planering och ekonomi som gäller. Huvudmålen består oftast av ris med någon sås, och serveras oftast både till frukost & middag. Mat finns inte i överflöd, men alla barnen blir mätta och belåtna. & det är väl egentligen det som gäller!

Är man fortfarande hungrig eller känner suget efter något annat, ja då får man dra på en liten promenad och se vad den snälla tanten längst ner på gatan kan erbjuda för dagens pocketmoney som är 1,5kr.
Med ett leende på läppen då går man inte tomhänt hem!


Gossipgirl

När det blir mörkt & alla har gått och lagt sig, så kryper jag ner under mitt lakan och ser ett avsnitt Gossipgirl!



XOXO

Let´s Get Together!


Idag slutade de flesta av barnen redan vid lunch så vi hade masser tid att leka. Oftast ser jag dom först på kvällen när dom kommit hem från skolan och jag har sprungit med Kaseam. Men idag hann vi med masser roligt!

 

Pao är ett riktigt kramtroll:-)








Keep the memories!

Just nu håller jag på med att göra ett fotoalbum med alla bilder från när jag var här i november och december 2008. Alla barnen tycker det är så roligt att se sig själva på kort, så nu ska barnhemmet få ett album som dom kan spara och ta fram och kolla på i framtiden.





Va underbart det är att se alla igen:-)

Abba Fever to Uttaradit

Igår åkte jag med tui och två av hennes kompisar från universitetet till uttaradit. Uttaradit ligger ungefär en timme från Phitsanulok, och eftersom jag var svensk tyckte Tai att vi skulle lyssna på Abba hela vägen dit. Tydligen så var hans pappa helt galen i Abba så dom hade en hel del band liggande i bilen.
Väl framme i Uttaradit så var planen att dom skulle åka runt i stan och undersöka olika saker inför studierna, men eftersom vi satt på olika restauranger runt om i stan så blev det inte mycket studier den dagen. Det är verkligen roligt vilken apetit dom här människorna har, 45 min efter att vi hade ätit lunch ja då satt vi på en annan restaurang och åt igen.





Men lite annat än att äta hann vi dock.  



Ikväll ska jag äta middag hos Ung & Maza, ska bli trevligt:)

Ha det så bra därhemma, här njuter jag för fullt av 1 december i värmen!


Design by Tasnim
RSS 2.0