nathalietp

Nu har jag äntligen landat i Ghana, vilken underbar känsla. Resan hit gick bra, jag hamnande bredvid en väldigt trevlig ghanan, Richard på planet från London till Accra. Han bodde numera i London, men skulle besöka sin familj och släkt hemma i Kumasi. När jag ankom till Accra stod Eddie & företagets chaufför, Isak utanför & väntade på mig. Så kul att se dem igen & underbart att slippa sitta i en packad tru-tru flera timmar precis efter flygresan.

I bilen på väg hem till Last Town, Agona Swedru satt jag i baksätet & beundrade det ghananska livet vakna till. I vägkanten sprang enstakade killar, kvinnor kom gående med stora lass på huvudet, barn sprang omkring & alla små affärer längs med vägen öppnade inför dagens business. Lukten var igenkännande, fuktigheten enorm.

Väl hemma i Last Town var det bara Nana som var utanför huset. När jag steg ur bilen, kom hon springande & började skrika. Sedan knackade jag på dörren & fick till min glädje se Gloria, Gladys, Big Joe, Operabea, Ali och Ama. Alla var väldigt chockade över min plötsliga ankomst & Gloria började på en gång hoppa upp och ner. Big Joe var först lite förvirrad, han var bara två förra året när jag var här, men efter ett tag sa han Efua & vinkade till mig från ett litet hörn i huset. Fram emot kvällen var det dags för alla presenter. Ungefär hälften av min packning bestod av presenter i form av kläder och många kilon godis. Vi samlades alla i familjens vardagsrum & de fick sina presenter, alla väldigt glada. Förra gången jag var här hade jag också med mig himla masser presenter, vilket de alla tyckte var väldigt roligt så när jag drog fram alla mina påsar med de enskilda namnen började alla att skratta. Mamma Gladys blev överlycklig när hon fick en stickad tröja- ”Ååå Efua thank you, It is so cold here sometimes so I really need this” Ja man kan inget annat än att skratta, väldigt svårt att förstå hur man kan frysa i 34 graders värme.

Eftersom jag var så himla sjuk förra gången, äter jag inte riktigt samma mat som övriga i familjen. Min välkomstmiddag bestod av en riktig god pastasallad med tonfisk, frukost är numera oftast toast, gröt eller frukt. Detta har blivit ett av Glorias största bekymmer, vad jag kommer att kunna äta under en månad utan att bli sjuk. Gloria & Gladys vill absolut inte att jag ska äta samma mat och bli sjuk igen, så nu gör de allt för att göra goda sallader, fisk mm. De är så himla snälla:)

Igår vaknade jag ganska sent för att vara i Ghana, dvs. runt 08.00. Ingen sover länge här, alla är uppe runt 06.00. Sover man alldeles för länge, tror folk att man är sjuk & inte vill lämna sitt rum. Sedan umgicks jag största delen av dagen med Ali, han var hemma från sin skola över helgen, men åkte tillbaka igår kväll. Det var verkligen så himla kul att se honom igen, han har blivit enormt bra på engelska och det går strålande för honom i skolan. Nu har han bott ungefär 1,5 år i Ghana (Han är egentligen från Guini), när han kom hit kunde han knappast någon engelska men nu flyter det bara på. Kul att se vilka fantastiska framsteg han har gjort! Han har nu 1,5 år kvar i High School, sedan vill han stanna i Ghana hos Eddie och Co och plugga Social Studies på ett universitet i huvudstaden Accra. Hans dröm är att i framtiden få jobba med fredsarbete, efter allt han varit med om i sitt hemland kan jag föreställa mig att han har masser att ge.
Under hela kvällen har Big Joe och Operabea sprungit runt & ropat "Efua, Efua look at me" Ja allt är som vanligt. Big Joe som snart fyller tre år har börjat prata masser engelska, helt fantastiskt vad en tvåårig kan säga. Operabea är fortfarande väldigt duktig, hon fyller snart sex år och prata nästan flytande engelska.

Lite bilder från mina första dagar tillbaka i mitt afrikanska hem..

Big Joe, Nana, Ama, Operabea & Gloria på väg till kyrkan

Big Joe har på sig sina nya kläder som han fick i present av mig

Eddie tvättar kläder

Tillsammans med Ali innan han åker tillbaka till sin skola