Ghana 2009- Sweet once!
Ghana 2009- Carry kids the african way!
Så här såg jag ibland ut i skolan när jag hade Amanda på ryggen. Det kanske inte ser så bekvämt ut, men det är faktiskt otroligt skönt att bära dom på ryggen istället för där fram. Med ett enda tygstycke sitter hon där och ser nöjd ut!
Ghana 2009- My last day at Aboso/Benso primary school
Gifty, en 10-årig tjej i BS3 läste sedan upp en dikt som elever och lärare skrivit om min tid som madame på skolan. Som avskedspresent hade skolan sytt upp en traditionell afrikansk dräkt i kente tyg, jag fick sandaler som vanligtvis bara hövdingar och drottningar har på sig, smycken, en afrikansk kvinna i trä och ett inramad arbetsintyg/diplom av min tid som volontär på skolan. Sedan fick jag gå ut och byta om till min traditionella dräkt och gå in framför alla. Hela församlingen bara skrek, klappade och vi började alla dansa och sjunga. Även rektorn, en 70-årig kvinna som vanligtvis har problem med benen hoppade och stutsade runt. Slutligen var det fotografering ute framför skolan med alla lärare, elever, pastor och hövding. När jag skulle lämna skolan, fick min kollega Alex tårar i ögonen och vissa av barnen började gråta och gick iväg. Jag kunde inte heller hålla mig och började stortjuta, ja det hela blev slutligen ett stort tjutkalas.
Denna resa har fört med sig så otroligt mycket, upplevelser för live såväl som vänskap, erfarenheter & en glädje i att kunnat hjälpa till och verkliggöra en annan människas dröm. Rektorn har under många år haft en dröm om att måla om skolan med masser konstverk som kan användas i undervisningen, men detta har alldrig varit möjligt för henne att finansera. Därför har det varit så otroligt kul att kunna bidrag med detta och skapa en sådan glädje!
Hövdingen talar.. Byns pastor & skolans rektor
Ja så här rolig kan man alltså se ut:)
Hövdingen visar stolt fram ordböckerna som mina kära släktningar har bidragit med
Ghana 2009- Sötnosar
Ghana 2009- A surprise goodbye party
Under mina sista dagar i Ghana förra året blev upplevelserna bara fler och fler. Det är helt otroligt hur snabbt 4,5 månad kan gå, men så brukar det väl att vara när man har roligt. Min sista helg åkte jag med Eddie till jobbet, tyckte dock att det var lite konstigt att vi skulle behöva sitta på hans jobb min sista lediga dag, men allt har som sagt sin förklaring. När vi fram emot kvällen kom hem, hade min underbara afrikanska familj arrangerat en stor afskedsfest för mig.
Eddies vardagsrum var omgjort till en festsal, masser familjmedlemmar från runt om i landet fanns på plats, grannar, annat folk i byn, min kollega Alex, jobbarna som byggde toaletten & målade om skolan. Jag var verkligen chockad, att det skulle bli en sådan fest hade jag inte minsta susning om. Tillsammans med min afrikanska mamma Gladys & byns pastor fick jag sitta vid ett fint vitklädd bord framför alla gäster. Gladys hade i festlighetens syfte investerat i en brun peruk & sytt upp fina kläder. Hon liknade en ghanansk drottning.
Festen inledes av Gladys som höll ett fint öppningstal där hon berättade för alla gästerna att jag var hennes femte & sist födda barn. Hon ville att alla skulle veta att jag var hennes dotter och nu en familjmedlem. Pastorn höll också ett tal och bad en bön. Sedan åt vi alla en stor middag som kvinnorna jobbat på hela dagen, drack den ghananska mod och alkoholfritt champagne.
Slutligen höll jag ett tal där jag tackade för allt, ett speciellt tack till Eddie som tvättat min kläder varje söndag och jag berättade lite om min tid med familjen. Efter alla tal och mat började vi dansa, medan vår dj Eddie spelade högt musik. Under hela festen hade de hyrt en man som filmade och tog masser kort. När alla gästerna gått hem och vi hade städat undan efter festen, stod jag kvar i vardagsrummet en stund och tänkte genom min tid med familjen. Jag har verkligen haft det helt underbart och fått nya & fantastiska vänskap!
Let´s dance..
Roliga minnen:-)
Ghana 2009- The walls
När jag åkte hem till Sverige var inte toaletterna helt klara, men nu är de klara och används flitigt. Det kändes så otroligt kul att fullföra ännu ett projekt, ett väldigt viktigt sådant. Mina förhoppningar var att barn & lärare skulle en renare & sundare miljö & på så sätt förhoppningsvis minska risken för olika sjukdomar. Det ska bli kul att i framtiden återvända!
Så här långt hann de innan jag åkte tillbaka till Sverige. Efterföljande
har Eddie skickat lite blider på de färdiga toaletterna, verkade blivit
toppen.
Ghana 2009- Teamwork
I Ghana är det verkligen handkraft som gäller, det fick jag iaf erfara under mina projekt. Det finns inte masser maskiner som fixar jobbet, här gräver man med en vanlig spade. Cementen rör de också själva ihop på marken med en spade och vatten som barn och kvinnor hämtad vid en närliggande brunn. Efter att de har rört ihop cementen stöper de själva murstenen och låter dem torka i solen. Ja det var verkligen fascinerande att följa denna arbetsprocess, ett mycket annorlunda arbetssätt.
Ja det här hålet har de grävt med en vanlig spade.
Rektorn på skolan kollar läget.
Ghana 2009- It is a present to give
Efter att jag slutat undervisa på dagarna åkte vi med killarna in till stan och köpte all material. Sedan kunde vi sätta igång, kvinnor & barn i byn har gått och hämtat vatten vid brunnen medan killarna har hjälpt byggarna att gräva.
Kvinnor & barn bär vatten Eddie på stan & köper material
Ghana 2009- Project toilet!
Önskan var alltså att bygga två toaletter åt skolan för att minska risken för olika sjukdommar och smittor. Med hjälp från mina föräldrar och kära släktningar i Sverige kunde vi tillsammans realisera detta.
Bild på de gamla toaletterna..
Ghana 2009- Looking out from behind!
Ghana 2009- Childhood is a journey!
Jag tillsammans med några av de minsta busungarna dagen innan lovet
i april. För övrigt en av få dagar med fri klädsel i skolan. Saknar:-)
Ghana 2009- I wanna run to you!
Vad ni ser på denna bild är väldigt sällsynt i Ghana. Människor, elever ja folk som springer! Jag hade ganska ofta idrottslektioner med eleverna, alla tyckte det var skitroligt i ungefär tio minuter sen orkade de helt enkelt inte röra på sig. Detta beror väl till dels på värmen, det är under större delar av året väldigt varmt i Ghana & dessutom rätt så fuktigt. Några som kanske behöver springa lite mer är alla försäljare i stan som gärna springer mitt ut på vägen för att sälja en apelsin för 25 öre & inte har de bakom ratten någon vidare tålamod med detta.
Ghana 2009- Move to the sound of Bom Bom Bom
Så här ser det ut när barnen ställer upp framför skolan & går runt i små grupper. I bakgrunden har ett gäng killar till uppgift att slå på lite trummor, medan lärarna skriker hit och dit. Ja det kan låta lite konstigt att de tränar på att gå fint, men det är faktiskt väldigt viktigt. Ibland är det nämligen så att skolorna i stan träffas vid olika arrangemang och då blir det en typ av prestige i vilken skola som har lyckats träna upp sina elever bäst!
Ghana 2009- The question is not what you are looking at, but what you see!
Ghana 2009- From the A to the B
Ghana 2009- One day is meant to be blue
På fredagar i Last Town, Ghana är det egentligen blå som gäller, ja iaf för de som har råd. Från måndag-torsdag har eleverna gula skoluniformer, men på fredagar vill lärarna att barnen ska vara lite finare i blått. Tyvärr var det inte alla som hade råd men ytterligare en skoluniform & fredagar blev därför lite konstiga. Att bara vissa hade råd med en blå skoluniform, skapade tyvärr en form av hierarki bland barnen, där blå låg på topp. Åå va jag skulle velat köpa en blå uniform åt alla!
Bröder, där bara den ena har en blå skoluniform
En kille i rött
Tillsammans med några elever från min klass BS6
Ghana 2009- When one door is closed, another is open!
Ghana 2009- A cloudy day
Ghana 2009- Project painting school accomplished!
Två dagar innan skolan öppnade kunde jag stå på benen igen och var jag tillbaka i min by Last Town. Det var riktigt kul att komma tillbaka och träffa alla lärare och barn som fick sig en stor överraskning. Alla är helt överlyckliga, inte bara skolan, men alla i mitt lilla samhälle i Last Town. Det är verkligen kul att man kan glädja så många! Redan första veckan efter lovet fick rektorn förfrågningar från föräldra som vill skriva in deras barn på skolan. Undervisningen är inte första prioritet för många, ser skolan fin och attraktiv ut så väcker det större uppmärksamhet och intresse.
Det har varit många trådar att hålla i, planering och besluttagande, plötsliga problem/svårigheter men samtidigt hur roligt som hellst! Det är så otroligt kul att ge & kunna hjälpa andra människor!!
Framöver hade jag ibland utomhuslektion med barnen. Vi kollade på kartan över hela Ghana och de fick lära sig alla regioner. Många hade inte ens en aning om vart Agona Swedru (deras hemstad) ligger, men nu ska det förhoppningsvis bli bättring på den kunskapen!!
Allt som allt var det ett otroligt spännande och givande projekt och jag har verkligen lärt mig massor under vägen.
Alla barnen blev väldigt glada när de fick se bilden på en traditionell fufu.
En av byggnaderna efter att den har fått ny färg.
Alex & Emanuel
Mmmm vart bor jag egentligen?...
Söta Amanda
Ghana 2009- Working day & night
Efter en hel del ritande & planering kunde Joe och hans killar äntligen sätta igång med att måla skolan. Det fanns dock vissa bestämmelser kring färgvalet av byggnaderna, grundfärgen om man säger så skulle fortsättningsvis vara brun & gul, men sedan fick jag efter eget val dekorera skolan med färgrika konstverk/bilder. För att hinna med att måla hela skolan under lovet, jobbade killarna från tidig morgon till sen kväll. När jag fanns på plats försökte jag så gott som möjligt att springa fram och tillbaka med provianter.
Jason målade hela skolan med ny grundfärg
Joe måla för hand bilder på skolans väggar
Fortsättning följer..